Plötsligt slog det mig, och jag blev rädd.
Jag har varit väldigt glad de senaste dagarna. Allting har kännts enkelt och jag har känn att det inte är så långt kvar till de är våran tur. Men så läste jag på en sida (dum som jag är läser jag för mycket) att vi var i början av en utredning (enligt en person). Jag blev rädd. Inte kan det här vara början? Vi har hållt på så pass länge att jag inte kan hålla på eller orkar i flera år till. Jag är som ett barn. Jag vill nu. Jag hoppas att det inte är början. kanske början på slutet. Det låter bättre.
